Hos Kicki och Sam bor det just nu en hund. En väldig kärvänlig hund som ligger och snusar nedanför mina fötter just nu. Problemet är bara att han är ganska stor och jag är ganska liten. Och när man kommer på morgonen så blir han så exalterad att han rusar mot dörren. Det är lite läskigt. Ibland hör han ljud från trappuppgången och skäller högt. Vilket resulterar i att jag får en mindre hjärtattack eftersom jag själv inte har hört något. Men han vill ju inget illa, mest bara sova och gosa hela dagarna.

Om en vecka ska jag och en kompis spela en massa soul (och kanske lite 60-tal) så jag bjuder på en låt så här på morgonkvisten:

Kicki påstår att jag bloggar pinsamt dåligt. Och jag kan väl inte annat än att hålla med. Till mitt försvar så håller jag på att förbereda en flytt, ska starta företag och får en massa spännande uppdrag från Kicki. Jag är visserligen bra på det här med multi-tasking men att komma ihåg en blogg mitt i allt det här verkar tydligen vara mig övermäktigt.

I helgen var jag en sväng upp till Boden. För att träffa mamma och pappa kanske ni tänker? Ja, delvis. Fast den viktigaste anledningen ser ut såhär:

Maja

Om jag var med i tv-serien Mad Men skulle jag se ut så här:

Vill du också göra en fin version av dig själv? Gå då in här.

Alltså, det känns sådär att sitta på jobbet med samma kläder som igår. Min ögon är jättetorra eftersom jag har sovit med linserna i och jag har såklart inte med mig ögondropparna som jag alltid annars brukar släpa omkring på. Men annars är jag rätt snygg. Vet man inte om att jag hade på mig det här i går så misstänker man nog inget. Tacka vet jag torrschampo och bra smink.

Ehh, jag är inte så bra på det här med att komma ihåg min blogg verkar det som. Det går bra att skylla på det här med datorn (den har varit hos Kicki i helgen) ett tag till. Men det känns som att det snart är ”make it or brake it” som gäller. Antingen blogga ofta eller inte ha någon blogg alls.